Hungarian Painter, 1861-1927 After his studies at the highschool in Kaposvar he went to study to Budapest, where he got a degree in pharmacy. In 1884 he travels to Munich to study painting at the Academy. 2 years later he gets a grant and that makes him able to move to Paris and study by Munkacsy. In 1888 he meets with the members of Les Nabis and under their influence he paints his first important work The Inn at Pont-Aven, a very deep paining with dark atmosphere. His first big success was the paining My Grandmother (1894). Later he travels back to Hungary, first the critics does not accept him very warmly, but finally he celebrates a success with the exhibition Rippl-Ronai Impressions 1890-1900. He believes that for an artist there is important not only his work, but also how he lives and what he wears. That is why he becomes also a designer (Andrassy dining room and the window-pane in the Ernst Museum). His exhibitions in Frankfurt, Munich and Vienna have got a great success in 1911-1913. He paints his last big work in 1919 (portrait of his friend Zorka) and in 1927 dies in his villa Roma in Kaposvar.  Related Paintings of Jozsef Rippl-Ronai :. | Lady in Blue Dress in Interieur | Manor-house at Kortvelyes | Lady in a Polka-Dot Dress | Woman in red | French Soldiers Marching |
Related Artists:
Giovanni Bellini
Italian High Renaissance Painter, ca.1430-1516 (b ?1431-6; d Venice, 29 Nov 1516). Painter and draughtsman, son of (1) Jacopo Bellini. Although the professional needs of his family background may have encouraged him to specialize at an early date in devotional painting, by the 1480s he had become a leading master in all types of painting practised in 15th-century Venice. Later, towards the end of his long life, he added the new genres of mythological painting and secular allegory to his repertory of subject-matter. His increasing dominance of Venetian art led to an enormous expansion of his workshop after c. 1490; and this provided the training-ground not only for his numerous shop-hands and imitators (generically known as Belliniani) but probably also for a number of major Venetian painters of the next generation. Throughout his career, Giovanni showed an extraordinary capacity for absorbing a wide range of artistic influences, both from within Venetian tradition and from outside. He also oversaw a technical revolution in the art of painting, involving the gradual abandonment of the traditional Italian use of egg tempera in favour of the technique of oil painting pioneered in the Netherlands. It was thanks to Giovanni Bellini that the Venetian school of painting was transformed during the later 15th century from one mainly of local significance to one with an international reputation. He thus set the stage for the triumphs of Venetian painting in the 16th century and for the central contribution that Venice was to make to the history of European art.
Jean Urbain Guerin
French, 1760-1836
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.